onsdag 31 december 2014

Dom bästa skivfynden 2014!

Tiden flyger! Det är redan nyår igen och dags att titta tillbaka på det gamla och förbereda för det nya. 2014 har varit ett OK skivår, varken mer eller mindre. En del kanon fynd har gjorts, även om det funnits ännu bättre år. Ser man på var jag har köpt så har det varit ett gigantiskt uppsving av 70-talsplattor, en genre som jag i slutet av förra året bestämde mig för att börja samla på. Jazzen har gått lite uppåt, vilket är positivt, medan 80-talsskivor har varit årets stora besvikelse. 80-talssinglar har jag hittat mycket, men fullängdsskivor har det varit dåligt med! CD-skivor har växt en hel del under framför allt slutet av året, då det varit dåligt med bra LP-skivor på second hand-skivor i över huvudtaget.

Jag har dock gjort ett top 10 av dom bästa skivfynden 2014! Dom skivor som varit dom bästa och mest speciell under året och självklart är det second hand vi talar om och inte nya släppta skivor. Denna top 10 hade jag tänkt bjuda på och förhoppningsvis kan ni hitta en del nya bekantskaper inför 2015 här!

10) 10CC - Bloody tourists (LP): Den här skivan kan ni läsa om i en separat artikel, men den är likväl en av dom bästa fynden. Jag hade innan inte brytt mig så mycket om 10CC, mer än att jag tyckte "I'm not in love" var en bra låt. Men när jag köpt den här skivan smälte jag direkt för den avkopplande musiken och ljudbilden, kombinerat med dom totalt oförutsägbara låtarna som man inte visste vart dom skulle ta vägen. En stark rekommendation för denna platta och mer 10CC under 2015!


9) Robyn & Röyksopp - Do it again (EP): Jag fick ett presentkort när jag fyllde 40 år i år och kunde glatt gå på Åhléns och köpa en skiva jag velat ha hela året, nämligen EPn med Robyn och dom norska röksvamparna, Röyksopp. En fantastisk platta, fylld med avslappnande synthljudmattor, vackra experimentella melodier och Robyns fantastiska sång! Titelspåret är helt klart årets låt, men en låt som "Every little thing" är också riktigt bra! Efter snart 20 år är Robyn fortfarande starkare än någonsin och kommande plattan blir verkligen något att hoppas på inför det nya året!

8) New Musik - From A to B/Anywhere (LP): Två plattor från samma artist och samma köptillfälle, min resa till Stockholm i år. Den ena är köpt på Atlas CD-börs på St Eriksgatan och den andra på Mosebacke Records. Jag hade varit intresserad av New Musik ett tag och velat utforska dom mer, men inte riktigt tagit mod till mig. I år så tog jag chansen och jag är så lycklig för det. New Musik är lysande new wave-synth som både är skön och tillbakalutande och fräsch och oförutsägbar. "Anywhere" kanske är lite starkare, men båda plattorna är strålande bevis på lysande 80-talssynth som överraskar!

7) Rufus & Chaka Khan - Masterjam (LP): Dom senaste skivmässorna har jag haft turen att hitta minst en platta med Rufus och/eller Chaka Khan och höstmässan i år på Pipeline här i stan var inget undantag. Men hur bra dom andra fynden av denna soulkonstellation har varit så var nog detta höjdpunkten, för "Masterjam" är en lysande blandning mellan producentgurun Quincy Jones och ett av 70-talets mest funkigaste gäng och då kan det inte bli bättre än så här! Plattan svänger enormt och har också otroligt smäktande ballader och Chaka Khan är otrolig plattan igenom! En riktig funk-och soulorgie av sällan skådat slag!

6) Lolita Pop - 2000 år (Singel): I november 1985 hörde jag ett Tracksprogram där man testade en låt av Lolita Pop, som jag aldrig hört talas om innan, som hette "2000 år" och som jag tyckte var riktigt spännande. Därefter har jag aldrig sett den låten på någon singel eller något album och jag har letat överallt, tills jag hittade denna singel på vårens skivmässa på Pipeline! Gissa om jag blev lycklig, för det är verkligen en spännande låt med fantastiskt sköna gitarrer och vacker produktion! En bortglömd svensk 80-talsrocklåt med Karin Wistrand i sitt esse! Lyssna också på den lysande B-sidan, "Hällande regn", som gått och väl kunnat stå som egen singel!

5) OMD - La femme accident (Maxisingel): Låten i sig, "La femme accident", är ingen av OMDs största och bästa låtar, men det är ändå ett fynd som jag blev strålande lycklig av. Den är köpt på Musikörat i Uppsala och var den enda i en back fylld med värdelösa dyra 60-talsplattor som var intressant. Det är en dubbel-maxisingel som är svåråtkomlig och begränsad och innehåller en andra skiva med "Enola gay" och en live inspelning av "Locomotion". En sällsynt liten synthpoppärla helt enkelt som jag hittade extremt billigt!

4) Coleman Hawkins - Portrait/Art Tatum - Portrait (10 CD-boxar): En gång om året gör jag en beställning till Ginza och i år blev det en sorts 40 års-present till mig själv. Och vilken present sen! Jag hittade två stycken CD-boxar med tio skivor i varje med två av dom bästa jazzmusikerna någonsin, tenorsaxofonisten Coleman Hawkins och pianisten Art Tatum, allt för det delikata priset 30 kronor styck! Båda boxarna innehåller dessutom en 40-sidig box om musikerna samt precis allt man någonsin velat ha med dessa musiker! Utgiven av ett udda märke som jag har hittat mycket kul jazz på, Past Perfect Silverline, var detta en av årets allra roligaste jazzfynd som det kommer att ta en bra stund att beta sig igenom!

3) Depeche Mode - Delta machine (CD): I februari hade Åhléns en REA av nyare CD-skivor för 10 kronor styck och till min glädje var en av dom en skiva jag velat köpa ända sen jag såg den, Depeche Modes senaste platta "Delta machine". Detta var en dubbel-CD med den ordinarie skivan plus en bonusskiva med extraspår samt en bok med bra bilder på bandet! Skivan i sig är klassisk Depeche Mode! Det må vara ett nytt skivbolag, men musiken är fortfarande stor och mäktig synthpop med lysande låtar som "Soothe my soul" och "Should be higher" som grädde på moset!

2) 13 stycken jazzskivor på ett och samma ställe (CD): Det låter kanske lite luddigt, men detta får anses vara årets köptillfälle. En second hand-affär i stan som heter "Magasinet" hade fått in en stor CD-samling med jazz med fräscha och bra skivor innehållandes allt från liveupptagningar, samlingar, studioalbum och allt däremellan. Jag gick dit och fick för 10 kronor styck hela 13 stycken perfekta skivor med liveskivor med Artie Shaw, mindre kända Benny Goodmaninspelningar, Oscar Peterson-plattor och flera liveplattor med Count Basie. Ett lysande skivfynd när den är som bäst. När man bara kan frossa bland skivor och när allt känns så perfekt!

1) Tundra - Dubbla budskap (LP): Detta blir en lite längre skivköpshistoria. När jag var barn så spelade jag ofta in från radion och använde mig av den usla metoden att sätta en bandspelare intill en högtalare och jag har nu i modern tid lyckats urskilja alla viktiga låtar och skaffa dom i någon form, utom en som jag inte hade en susning om vad det var. Jag frågade folk och skivsamlare och ingen av dom hade hört talas om låten. Det enda jag hade att gå på var en usel kassettkopia med en bit av texten som jag lyckats urskilja:
"Människor bland molnen, lever i det blå..."
Låten var en rätt flummig ballad som ändå var vacker och avkopplande, men vad hjälpte det när man inte visste vad det var. Så jag tog till min sista åtgärd att fråga på skivsamlarforumet jag är en del av, Recordnerds och en användare meddelade att han trodde sig veta att det var proggruppen Tundra. Snart mailar denne person mig och meddelar att han hittat skivan på Record Hunter i Stockholm och bett dom lägga undan skivan åt mig. Jag kontaktar affären och gör ett distansköp (80 kronor kostade skivan) och får skivan i handen, helt ovetande om detta verkligen var rätt skiva. Detta kunde antingen bli det största magplasket i min samlarkarriär eller den största lyckan. Eller så kunde jag ha betalat 80 kronor för en låt och resten var skit. Det visade sig vara rätt skiva och en helt fantastisk platta! Förutom att jag till sist fick min barndoms låt så var skivan fylld med låtar som inte direkt når trackslistans första plats utan den är väldigt krävande och speciell, vilket inte brukar vara rätt sak för mig, som dessutom inte alls är intresserad normalt av progg.
Men skivan var en avkopplande platta med atmosfärisk ljudbild och skön sång, med mycket folkmusiktouch och riktigt bra texter! Jag blev lyrisk när jag hörde denna vackra platta och det är förvånande att den inte hörts oftare. Den är inte lätt att få tag på vad jag förstår och är en liten raritet så hittar ni denna skiva, Tundra och "Dubbla budskap" så rekommenderar jag den å det varmaste! För mig var detta årets bästa fynd!

Vad 2015 kommer att innebära för mitt samlande kan ingen veta, mer än att bloggen kommer att oförtrutet att vandra på. Jag vet att jag ligger efter med uppdateringen av filmer från Vinyl Community, men listan av filmer börjar bli lite för lång nu så jag ska försöka hitta på ett sätt att uppdatera och göra det smidigare att bläddra bland dom för er.

Jag kan TYVÄRR inte bjuda på något spår från årets skivfynd, Tundras "Dubbla budskap" för den finns inte på Youtube och jag kan inte föra över den, men när det dyker upp så ska jag genast lägga upp den här!
Tills vidare så blir det dessa tre videor: New Musik från skivan "Anywhere"och låten "Luxury" , Rufus & Chaka Khan och "Do you love what you feel" samt Depeche Mode och "Soothe my soul". Och med detta vill jag passa på att önska alla läsare och övriga svenskar ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!!!






fredag 19 december 2014

Tips på julsinglar 2

2012 skrev jag ett julspecial där jag tipsade om ett antal julsinglar (ni kan läsa den här) och jag hade tänkt att göra en fortsättning på detta och skriva om lite fler julsinglar som jag hittade i gömmorna i singelsamlingen. Allt för att skapa lite mer julstämning för er alla! Den här gången finns det video till alla låtarna också, så håll till godo!

 Adolphson & Falk - Mer jul (1982)
Kjell Alinge presenterade idén för Tomas Adolphson & Anders Falk att skapa en helt ny och fräsch jullåt och så kom en av de senaste 30 årens mesta julevergreens till. Den släpptes på skiva först i och med radioprogrammet Eldorados skiva "Stjärnornas musik" 1982 och på singel först 1984 och på den vägen är det sen. Kan man någon låt med Adolphson & Falk idag så är det den här, vilket i och för sig är synd eftersom bandet är ett lysande band i sin helhet! Men låten är tidlös likväl. En småputtrig hyllning till julen på en jordnära nivå som många av oss känner någon gång i livet. Det kulminerar sen i en vacker ljudkaskad av ljudeffekter från Kalle Anka och andra välbekanta ljud. Däremot så kanske den har spelats sönder å det grövsta. Jag lyssnar mer än gärna på den minst en gång varje jul, men skulle aldrig få för mig att höra den någon annan tid numera.


Plirum - Tomtar (1988)
Det här är en singel som jag mer eller mindre köpte på vinst och förlust för X antal år sen. Jag hade aldrig hört låten, men tyckte den var helt OK då. Det kanske inte är den allra bästa jullåten jag vet idag, produktionen är lite smörig, men det är ändå en småmysig och trevlig julschlagerdänga som idag är helt bortglömd i medierna. Projektet Plirum vet jag exakt noll om och den som närmast kommit fram till något om den är bloggen beatbox.se i denna artikel. Låten är skriven av Joakim Bergman, som har som största merit Fredrik Willstrands melodifestivaldänga "Fem i tolv" samt låten som jag skriver om sist av allt och som troligen också är Plirum.


Chris Rea - Driving home for christmas (The christmas EP) (1988)
När Chris Reas fru skulle hämta sångaren i London för att åka hem till Middlesbrough så fastnade paret i en lång bilkö, varvid han fick inspirationen att skriva denna småjazziga julklassiker som han själv kallat för  "a car version of a carol". Men jag tycker ändå låten är en riktigt bra jullåt, relativt befriad från bjällerklang, men ändå tillräckligt med julkänsla för att spelas denna årstid! Originalversionen av låten kom 1986. Den singel jag har är dock EP-version som Chris Rea släppte 1988 och som även innehåller tre andra jullåtar, "Footsteps in the snow", "Joy of christmas" och "Smile".
Någon egentlig video för låten gjordes inte förrän 2009 då man gjorde en till förmån för välgörenhet. I denna sena video kan man se en massa engelska kändisar, där jag i stort sätt inte känner igen en enda. Men ni kan ju roa er med att försöka tävla om vem som känner igen flest.


Pretenders - 2000 miles (1983)
Detta kan man säga är en mer udda julsingel, för har man aldrig hört låten så är det inte lätt att veta att detta har med jul att göra. Men det är en av dom mer speciella låtarna på Pretenders platta "Lerning to crawl" från 1983. Året innan, 1982, dog bandets gitarrist James Honeyman-Scott och den här låten är alltså tillägnad honom. Det är en riktigt bra jullåt, som även den är tämligen befriad från julkänsla egentligen, men som ändå lockar fram en saknad efter den man älskar om man har en ensam jul. Det har just precis nyligen också släppts en nyinspelad version av den här av Chrissie Hynde själv, som är riktigt bra! Koll gärna upp den också!


Siv Pettersson - Låt mig få tända ett ljus (1972)
Här är en äkta julschlager från den tiden då jullåtar av de mest stillsamma slagen kunde bli stora hits och toppa svensktoppen. Siv Pettersson upptäcktes av radiomännen Rune Hallberg (Yesterday) och Bengt Grafström (Lördagsbiten) och var bara 16 år gammal när den här låten släpptes och låten i sig är en svensk tolkning av Mozarts vaggsång. Men jag är väldigt svag för sån här lite sockersöt julmusik från 60- och 70-talet och gillar den verkligen och med åren har låten blivit en av dom mest inspelade jullåtarna i Sverige. Tyvärr fick Siv Pettersson själv aldrig uppleva det eftersom hon tragiskt nog omkom i en bilolycka tre år senare, endast 19 år gammal.


Werner & Werner - Vår julskinka har rymt (1988)
Den här är en tumnagel från att snarare platsa i kategorin "Kultstämplat", men eftersom ingen av dom andra singlarna här gör det så låter jag nåd gå före rätt. Det är en låt som på väldigt kort tid sålde som smör i solsken 1988 och som är skriven av Billy Butt och nyss nämnda Joakim Bergman. Egentligen är detta en låt som man lite skäms över att man har i samlingen för den är verkligen så dålig att man skrattar när man hör den, vilket jag, som bekant, är rätt svag för. Werner & Werner är alltså dom tyska kockarna från Sven Melander och Åke Catos humorprogram "Nöjesmassakern" respektiva "Tack för kaffet". I låten så våndas kockarna över att julgrisen har stuckit på själva julafton och man försöker klaga genom att sjunga en av dom mest hiskeligt klämkäcka refrängerna som julen har producerat. Men som sagt, man vill inte lyssna, men den är ändå så dålig att man inte kan låta bli och samtidigt fnissa lite. Om inte annat kan man lyssna på det enda som egentligen är riktigt roligt, nämligen Melanders och Catos pratsekvenser som kockarna här och var, men så är jag ett fan av "Nöjesmassakern"-gänget. För er andra kan jag bara säga:
"Det går precis lika bra med selleri!"


Därmed hoppas jag att jag lyckats skapa lite julkänsla och att alla läsare av bloggen har en riktigt skön jul med härlig mat och trevliga julklappar.
God Jul!

måndag 15 december 2014

Stevie Wonder - Songs in the key of life

Så här nära jul så känns det helt rätt att skriva om en platta som är nästan helgonförklarad och med all rätta också. Jag skriver väldigt ofta om bortglömda artister och plattor, men nu, kors i taket, tänkte jag ta upp en platta som räknas som en av dom stora plattorna i musikhistorien. Det är en platta med låtar som än idag spelas ofta i radion och som räknas som några av dom mest odödliga soullåtarna i historien. Jag talar då om Stevie Wonders klassiska dubbel-LP "Songs in the key of life" från 1976. Stevie Wonder röst har jag alltid högaktat och under mina glada musikdagar 1985 så gick "Part-time lover" från "In squared circle" varm.
Däremot så tog det många år innan jag lärde mig att gilla hans äldre material också, men till slut fick även jag kapitulera. Stevie Wonder är en soul- och funkkung utan dess like och med en musikalisk kunskap och genialitet som spränger alla gränser! Idag är han en av mina stora favoriter inom soulmusiken! Han kan smeka skönt med dom varmaste kärleksballaderna, tala med hjärtat till dom som har det svårt och samtidigt ösa på med världens drag i en riktig funkklassiker, och allt detta medan han samtidigt också då är blind.

Plattan tog lite mer än ett år att göra och då hade Stevie nyss skrivit historiens största skivkontrakt, ett gigantiskt kontrakt med Motown på sju år där han fick full kontroll över allt han gjorde. 130 personer jobbade med albumet och Stevie slet dag och natt, ibland utan att vare sig äta eller sova. Bland dessa 130 fanns namn som Herbie Hancock, George Benson, Minnie Riperton, Deniece Williams och Michael Sembello

"Songs in the key of life" lånade jag först på biblioteket i mitten av 90-talet och kopierade av på kassett, men dum som man var då så spelade jag bara in dom bästa låtarna, eftersom plattan var nog så lång. Så småningom, för undefär 10 år sen, såg jag hela skivan på Harvest Records här i Sundsvall, inklusive den
bonus-EP som följer med plattan (innehållandes fyra extra låtar) och köpte den direkt. Sen dess har jag hört plattan några gånger och den känns lika fräsch och häftig varje gång! Singlarna är ju klassiker ut i fingerspetsarna, "Sir Duke" med sitt karaktäristiska blås, "Isn't she lovely" tillägnad Stevies dotter Aisha, den råfunkiga "I wish" och balladen "Pasttime paradice", som norpades av Coolio och blev monsterhiten "Gangsta's paradice" 1995.
Lägg där till den underbara instrumentala jazzfunkkaskaden "Contusion", den sköna och svalkande "Summer soft" och balladen "Knocks me off my feet". Normalt brukar jag inte vara så förtjust i låtar som vandrar över 7-8 minutersgränsen, men i det här fallet så är låtar som "Love's in a need of love today" och "Black man" såna rytmiska mästerverk att tiden står still och man tänker inte alls på det. Men om ni ska köpa plattan, se till att bonus-EPn är med, för för mig känns albumet inte komplett utan den.

"Songs in the key of life" är både tidstypisk i sin funkiga ljudbild, men samtidigt tidlös eftersom den än idag passar öron i alla åldrar. Texterna behandlar både stor kärlek och viktiga samhällssaker på 70-talet. Dessutom är plattan väldigt oförutsägbar och man vet inte från ena låten till det andra vad karln ska hitta på. Det är många plattor som står strax utanför listan över dom 10 bästa plattorna någonsin (som ni kan läsa i en länk ovan), men denna är absolut en av dom!

Plattan blev en gigantisk framgång och bara en platta hindrade den från att bli 1976 års mest säljande album i USA och den har ni också kunnat läsa om här, alltså Fleetwood Macs "Rumours".
     Stevie Wonder gör inte så mycket plattor längre, men spelar vid 64 års ålder ännu en del och har inte allt för sällan två var sina barn, nyssnämnda Aisha och sonen Keiland, med sin på sång respektive trummor. Japp, han är "bara" 64 år år fast det gått så lång tid. Stevie Wonder är en av dom artister som alltid tycks vara där och alltid finnas, oavsett om han släpper nytt material eller inte. Han har gjort en sån inverkan på folk med sin musik och sitt engagemang för andra och med den genialitet som han har att skriva starka låtar att han känns odödlig!

Jag väljer tre låtar från denna platta, det är ju ändå ett dubbelalbum. Dels singeln "I wish" i en liveupptagning från Tokyo 1982, dels den instrumentala låten "Contution" i en liveupptagning och dels balladen "Knocks me off my feet", också det live.





söndag 7 december 2014

China Crisis - Working with fire and steel - possible pop songs volume 2

Liverpool har haft ett stort inflytande på engelsk popmusik som bekant och under 80-talets första del så var det new wave-orten framför alla i England. Därifrån kom också OMD, A Flock Of Seagulls, Echo & The Bunnymen och Frankie Goes To Hollywood. Ett annat band från samma ort som var riktigt stora under samma era var China Crises, frontad den karaktäristiske sångaren Gary Daly. Daly och gitarristen Eddie Lundon är gamla barndomskamrater som endast var 17 år när bandet bildades. China Crises hörde jag talas om av och till under min barndom, men hörde aldrig någon riktig låt med dom förrän jag i ett Rakt Över Disc från 1985 hörde en kanonkul låt som hette "King in a katholic town" (som dock är från plattan efter, "Flaunt the imperfection"). Men jag tänkte sen inte mer på dom än att jag undrade om någon av medlemmarna var från Kina, eftersom Lundon såg lite asiatisk ut.

Men ett riktigt fan av bandet blev jag först 1994 när jag första gången hörde en av singlarna på detta album, en riktigt avkopplande och vacker låt som hette "Wishful thinking". Det här var så snyggt! Jag tror att jag 1998 hittade denna, deras andra platta, "Working with fire and steel - possible pop songs volume 2", på den i dag bortglömda skivaffären "Skivboden", som fanns ett kort tag i Sundsvall i slutet av 90-talet. Jag minns
dock när jag hörde på den första gången hur otroligt bra och snygg denna platta var och ännu är den ett stort mästerverk i 80-talets new wave-tid! Den är både relaxande och stilig, men samtidigt aldrig tråkig och med enormt snygga melodier! Produktionen, gjord av Mike Howlett, som låg bakom dom flesta new wave-band vid den här tiden, är svävande och luftig, men ändå med en jordnära synthljudbild som inte sällan lånar lite från andra kulturer. Sen ska jag kanske inte hylla Gary Daly som en skönsångare, men China Crisis vore inte så speciella om dom inte hade hans lite ljusa och nervösa röst.

Här finns många sköna 80-talsklassiker. "Wishful thinking" står då i en klass för sig, men lyssna gärna på den riktigt snygga flöjtinramningen i sydamerikansk stil i låten "Gates of door to door" eller den drivande popdängan "Animals in jungles". Balladen "Here comes a raincloud" är en riktigt skön låt, liksom den snygga och pigga singeln "Tragedy and mystery". Detta är en riktigt vacker platta som smälter i öronen och smeker som sammet.

China Crises finns än och har ännu Gary Daly och Eddie Lundon som mest framträdande medlemmar. Så sent som i år så kom nya plattan "Autumn in the neighbourhood" och första singeln "Everyone you know" är att rekommendera för alla som, liksom jag, gillade bandets bästa och lugnaste period under 80-talets början. En påminnelse om hur lysande och musikaliskt genialiska detta band var när dom gjorde sammetslen new wave-pop som var oemotståndlig och snygg!

Två låtar från den här plattan har jag valt, dels singeln "Wishful thinking" och låten "Animals in jungles", som är ett albumspår och inte har någon egen video.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...