expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

söndag 28 september 2014

Chicago - Chicago

Jag känner att jag är inne i ett riktigt 70-talsstim här så jag fortsätter utan vidare med en riktig klassiker! En skiva som jag är riktigt glad över att ha i samlingen, just för att den är så otroligt bra, Chicagos legendariska andra platta från 1970! Officiellt kallas den "Chicago", eftersom plattan innan gick undernamnet "Chicago Transit Authority". Detta är alltså den egentligen första plattan i deras LÅÅÅÅÅÅNGA serie av plattor med bandnamnet följt av en siffra, en serie som möjligen bara kan överträffas av Vikingarnas "Kramgoa låtar". Men eftersom det är bandets andras platta totalt så kallas den inofficiellt "Chicago II".

Jag hörde Chicago första gången 1985 i "Bagen" då dom hade en jättehit med balladen "You're the inspiration", en 80-talsklassiker! Snart insåg jag att Chicago var ett band med olika stilar genom åren, ett band som hade olika eror att välja bland. I "Kulan I Luften" hörde jag deras klassiska "25 or 6 to 4" och gillade den redan från början. I programmet jag nämnde i samband med Fleetwood Mac-skivan så nämnde jag också programmet "Tornado", som listade 70-talets artister från A till Ö, och på bokstaven C så spelades Chicago med "If you leave me now", från bandets med softa och avslappnande poppiga 70-tal. Detta är ännu en av dom bästa balladerna jag vet, lagom smörig, men samtidigt fylld med en värme och otroligt snyggt producerad.
Peter Ceteras röst hade jag svårt för till en början. Jag tyckte han lät lite fjollig och tillgjord på nåt vis, men snart ändrade jag åsikt fort och jag insåg hur mycket han egentligen betydde för Chicago. Till slut var det bara att erkänna, jag älskar Chicago, oavsett årgång!

Den här skivan från 1970 hittade jag väldigt billigt, på stans numera nerlagda skivaffär Harvest Records i deras dåvarande reaback för endast 5 kronor! Fodralet var lite slitet, men annars tycker jag att det var i billigaste laget egentligen för skivan i sig var i väldigt gott skick och musiken klassisk och skön! För här samsas det sena 60-talets bluesrock med element, blås och solon från jazzen i en väldigt oförutsägbar blandning. För det är det som är den här skivans styrka, att man aldrig vet riktigt vart den ska sluta, mer än att den är så otroligt snyggt gjord! Huvudindigriensen i plattan är dom två sångcykler som finns, dels den 13 minuter långa "Ballet for a girl in Buchannon", som genialt både blandar kortare instrumentala delar och snygga sånger.
Sen avslutas plattan med den avkopplande och härliga cykeln "It better end soon", vilket är en titel jag inte alls håller om när det startar. En av låtarna är speciellt intressant, "Where do we go from here", som är Peter Ceteras allra första egenkomponerade låt till bandet.
Annars så bör man också lyssna på dom andra två singlarna på plattan, "Make me smile" och "Colour my world"!
Det här är en platta som är fylld av fantasi, avkoppling och samtidigt ett grymt sväng från första tonen! Det är aldrig tråkigt utan det händer saker hela tiden och är otroligt snyggt producerad av James William Guercio!

Chicago är ett band alltså som har bytt skepnad en hel del och alla har väl sin favoritera av bandet, antingen det jazzrockiga 60-talet och tidiga 70-talet eller det poppiga och mer relaxande 70-talet eller rockballaderna på 80-talet. Personligen så vill jag inte välja, för dom är så otroligt bra alla tidsåldrarna, men på olika sätt. Det enda jag kan säga är att för mig idag så är Peter Cetera Chicagos sångare nummer 1. Hans röst har gett bandet dess klassiska stil, även om jag på inte sätt ska totalsåga efterträdarna Bill Champlin och Robert Lamm. "Look away", till exempel, där Champlin är den som sjunger, är en lysande rockballad, även om den inte låter så mycket Chicago av det normala! Den senaste plattan kom så sent som i år faktiskt och hette mycket fantasifullt "Chicago XXXVI: Now". Det enda som inte är oförutsägbart med det här bandet är albumtitlarna. Annars så är Chicago ett band som kan göra så otroligt olika sorters musik och det passar dom nästan hela tiden och blir lysande! Det tycker jag är bevis på ett band som förtjänar stor respekt!

Som klipp från denna platta blir det förstås "25 or 6 to 4", men också samtliga 13 minuter av låtsviten "Ballet for a girl in Buchannon", båda inspelade live i Tanglewood 1970! Titta, lyssna och njut!



me>

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...