expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

torsdag 26 juni 2014

Mr Mister - Welcome to the real world

Efter midsommarens födelsedagsfirande så är det dags för bloggen att ta nya tag mot nya fem år och vad är bättre att göra det med än ännu ett 80-talsband som lite fallit i glömska hos många. Eller man känner igen namnet, men inte mycket mer, eftersom en av deras hits konstant finns med på alla balladsamlingar som släpps på marknaden. Kan man en låt med Arizonabandet Mr Mister så kan man "Broken wings", vilket inte är helt fel för det är en höjdarlåt. Faktum är att jag inte alls tyckte den var nåt speciellt när den kom och sen tyckte den spelades lite för mycket, innan jag under 90-talet insåg att detta ju är en helt fantastisk musikalisk skapelse. Man kan ju inte annat än älska den atmosfäriska och avkopplande instrumentala synthdelen i låtens mitt!
Däremot så har låtens popularitet gjort att bandet stämplats som en "one-hit-wonder" hos många och, visst, dom hade inte så många hits, men något "one hit-wonder" var dom verkligen inte!
Mr Mister i dess mer bakanta sättning bildades 1982 av barndomskompisarna Richard Page och Steve George och släppte sin allra första platta "I wear the face" 1984. Den plattan är OK, men inget mer. Det hörs att man inte riktigt fått till det än vad gäller spännande låtar, men det funkar.
"Broken wings" kom 1985 och gick i december upp till USA-listans första plats och resten är historia.  Mr Mister är ett 80-talsband som jag gillar skarpt, kanske just för att man lite gick sin egen väg vad gäller produktion och sound inom amerikansk musik. USA runt 1985-86 var väldigt mycket traditionell USA-rock med John Cougar Mellancamp och dom gamla rocklegenderna som David Lee Roth, Bruce Springsteen eller Billy Joel eller soul och rap, men Mr Mister låter klassisk 80-talspop med både en nypa rock och synth i kanterna. Dessutom gillar jag sångaren Richard Pages röst som passar väldigt bra till bandets sound.

Singel nummer två från plattan är den som verkligen verkar helt ha glömts bort, "Kyrie", trots att den faktiskt var tvåa på Tracks vintern 1986. Är man tvåa på Tracks med uppföljaren till en hit så är man ingen "one-hit-
wonder" i mina ögon! Även "Kyrie" tog det en tid, lite kortare dock, en månad drygt, innan jag lärde mig gilla skarpt. Låttiteln i sig betyder "Lord, have mercy" och låten är, enligt Richard Page, en upprockad bön.
I mitten av 90-talet, runt 1995, så köpte jag deras storsäljande platta "Welcome to the real world" på Förlorade Favoriter här i Sundsvall och när jag lyssnade på den så blev jag riktigt glad över hur riktigt, riktigt bra plattan var! Låtarna är både lätta att ta till sig, men samtidigt väldigt snygga i både sin melodi och produktion. Det både låter rockigt amerikanskt 80-tal, men samtidigt är lika poppigt, mjukt och smidigt som det brittiska 80-talet. Tredje singeln "Is it love" är bevis på det, som också är en fantastisk hit som oförtjänt glömts bort. Ett par andra låtar att lyssna in är sista låten på första sidan, "Uniform of youth", och den tuffa "Don't slow down". Det här är en riktigt skön och häftig 80-talsplatta som sitter perfekt och är svår att lägga ifrån sig!

Den efter följande plattan "Go on..." är också helt OK, inte i samma kaliber som denna, men ändå väldigt bra, och första singeln "Something real" borde ha blivit en jättehit, för den hade melodin att kunna hamna på listorna, men glömdes helt bort liksom Mr Mister. Det gick några år utan att några hits kom och 1990 så vägrade RCA, som man hade som bolag, att ge ut deras nya platta "Pull" och därmed upplöste man bandet. Inte förrän 2010 kom skivan ut på Richard Pages eget lilla bolag. Dock har bandet aldrig haft några återföreningar utan Richard Page gjorde soloplattor och skrev även låtar åt andra, bland andra Madonnas hit från 1994, filmlåten "I'll remember". Vi kan väl hoppas att Mr Mister hittar glöden snart igen och visar att man var långt mycket mer än bara "Broken wings", hur bra den nu än är. Mr Mister var ett band som hittade en riktigt skön amerikansk popmusik som sålde och var häftig, men som sen glömdes bort alldeles för fort.

Tre klipp tänkte jag bjuda på, men bara två från plattan. Dels blir det det utmärkta albumspåret "Don't slow down", som alltså inte har någon egen video utan bara audio. Dels tänkte jag återuppväcka den bortglömda hiten "Kyrie". Originalvideon är rätt tramsig med backstagebilder från bandets turné med Tina Turner 1985, men den funkar i alla fall. Men som bonus hittade jag också en riktigt bra liveupptagning från runt 2012 där Richard Page är en del av Ringo Starr And His All Starr Band tillsammans med namn som Steve "Toto" Lukather och Todd Runngren och där han solo framför just "Kyrie"!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...