Min vandring i melodifestivalland under 70-talet fortsätter med fyra klassiska eurovisionvinnare från detta decennium, och alla är från den första hälften. Under 70-talet dominerades tävlingen, med några få undantag, av lättsam ekorrpigg schlager och stora ballader och jag erkänner ärligt: Jag är svag för den typen av melodifestivallåtar, just för att dom sticker ut från listmusiken och är väldigt snygga. Jag hör faktiskt mycket hellre på dom än på dom senaste årens vinnare. Men om vi skulle börja från början:
Dana - All kinds of everything (1970)
Den tävlade i en riktigt passande tid, när det kom väldigt mycket sing- & songwriters och folkmusikartister och hon tog Irlands första seger 1970. Denna låt är en lättsam och skön låt med gitarr, oboer och trivsam och lagom folkmusik touch i kanterna. Det finns många utgåvor av den och tyvärr har jag hittat en med det kanske tråkigaste och fulaste skivomslaget, men man kan inte få allt.
Dana, med efternamnet Scallon (och mellannamnet Rosemary), tävlade redan i irländska uttagningen redan 1969, men förlorade med en hårsmån. Idag när Irland vunnit multum i tävlingen så har denna blivit grymt bortglömd, trots att den kanske var en av dom allra finaste och trivsamaste av Irlands segerlåtar..
Dana ändrade riktning sen och blev politiker och siktade 2011 på att bli Irlands president, men det uppdagades snart att hon hade både irländskt och amerikanskt medborgarskap.
-----------------------------------------------------------
Severine - Un banc, un arbre, un rue (1971)
Franska Severine, eller Josiane Grizeau, tävlade för Monaco 1971 och vann hela tävlingen. Låten blev en världshit och spelades in a Siw Malmqvist i Sverige under namnet "På en gammal bänk". Denna utgåva är då, dom synes, en svensk utgåva, "Chance in time", tyska under namnet "Mach die augen zu und wünch dir einen traum" och italienska som "Il posto". Detta är en riktig fransk schlagerpärla av klassisk modell. Lagom smetig, men ändå riktigt mysig och trevlig. För Severine själv blev det dock ingen mer internationell karriär, även om hon flera år framåt var fortsatt stor i de fransktalande länderna. Hon deltog dock i dom tyska tävlingarna 1975 och 1982 utan att vinna.
-----------------------------------------------------------
Vicky Leandros - Après toi (1972)
Jag antar att jag chockar några nu när jag säger att Vicky Leandros, som tävlade och gjorde succé två gånger för Luxemburg inte alls tillhör den franska världen utan är grekiska, både till födsel och i nuvarande form. Hennes riktiga namn är Vassiliki Papathanasiou, vilket är en av gångerna när jag tycker att ett mer kommersialistiskt tänk gällande artistnamn är helt OK! Numera är hon gift under namnet Vassiliki Von Ruffin, vilket är lite lättare, men knappast så mycket mer säljande.
1967 var hon med i tävlingen med "L'amour est bleu" och fick en världshit, trots en fjärde plats. Ni har säkert hört låten under namnet "Blå¨blå är kärleken".
Men tre år senare så bar det hela vägen till tronen och hon vann med "Après toi", vilket på sin tid också blev en monsterhit. Dock känns det som att "L'amour est bleu" har blivit den låt som överlevt bäst genom åren och som spelas mest.
Men jag gillar, och har alltid gillat, "Après toi" för dess avslappnande stämning och mysiga melodi så därför blev jag förstås glad av att hitta denna singel! Men man kan ju också digga den svenska versionen, "Vad än sker" med Ann-Louis Hansson.
Vicky... förlåt Vassiliki sadlade, liksom Dana, om till att bli politiker, men på en mycket mindre nivå och var 2006-2008 borgmästare för en mindre grekisk stad. Men musiken släppte hon aldrig utan spelade så sent som 2011 in en ny version av "L'amour est bleu" för tyska Scooter.
-----------------------------------------------------------
Teach-In - Ding-a-dong (1975)
När tävlingen skulle gå i Stockholm så blev det spännande. Vad skulle ABBAs nya popstil från året innan ge för avtryck av sig i tävlingen? Vänstern satt utanför och protesterade medan nya vindar skulle blåsa i tävlingen. Till att börja med så sjöng man ju numera på engelska. Fast i jämförelse med idag så hade man i alla fall en riktig orkester som spelade, så den var ändå mer levande än dagens tävlingar. Jag är ju då ett fan av att i en tävling mellan olika länder få höra sång på ländernas språk också. Det kanske inte säljer lika många exemplar av en skiva, men det gör allt enormt mycket roligare och mer exotiskt! Men en vinnare på engelska har ändå vuxit till en av mina favoritvinnare genom åren och jag menar förstås 1975 års vinnare "Ding-a-dong" med holländska Teach-In. Låtens dansanta produktion och smådramatiska melodi till den ändå rätt pigga texten är underbar 70-talsschlager i mina öron och den hamnar lätt bland topp 3 av mina favoritlåtar från tävlingen.
För Teach-In själva blev det dock inte lika framgångsrikt efteråt. Jag har faktiskt hört plattan låten finns på, "Festival", som inte är så värst kul och 1978 splittrades bandet utan några mer hits.
Ändå är dessa utländska vinnare (och övriga deltagare i överhuvudtaget) roliga minnen från en svunnen festivaltid. Framför allt om man tittar på skivorna och tävlingens genomslagskraft. För det första sålde dom då och för det andra så kunde man sälja en singel genom att flagga på omslaget att "det är låten från Eurovision Song Contest", även om man inte vann. För det tredje så kunde en låt bli så stor att en svensk översättning, gjord bara några månader efter tävlingen, kunde bli en lika stor hit här hemma som originalet. Visst, 3 miljoner ser tävlingen idag i TV, varav mindre än hälften röstar, men hur många minns vinnare, låt och deltagare idag på samma sätt? Kommer vi någonsin få höra Helene Sjöholm sjunga en svensk version av Emmelie De Forest vinnare i fjol på svensktoppen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar