måndag 29 juli 2013

Ojj! 600 - Oo-ee-bim-bam-bop (kort het sommar)

Jag känner att jag bara måste slänga upp den här, kanske främst för att jag har letat efter denna singel i mer än 25 års tid och äntligen hittat den! Föreställ er följande scenario:
Det är sommaren 1986. Jag, då 11 år gammal, sitter en lördag och hör på ett nygammalt radioprogram som går istället för Tracks, som på den tiden var helgonförklarat av mig, som heter Sommartoppen. Jag är då så där måttligt road eftersom programmet innehåller en del 60-talsmusik och en massa låtar jag aldrig hört eller bryr mig i. Ja, jag vet, man var inte alltid lika smart som barn.
Plötsligt testas en knasig låt med ett stuffigt och studsande sound, gjord av en grupp som heter Ojj! 600. Låten, som heter "Oo-ee-bim-bam-bop (kort het sommar)", sticker verkligen ut bland Eurythmics, Peter Gabriel och Freda som samtidigt finns på listan. Först undrar jag vad detta är för märkligt och ignorerar den. Men när den kommer in på listan så blir jag mer och mer förtjust i den och diggar den stort sen från den rätt usla kasettinspelning jag lyckats göra. När låten sen lämnar listan hör jag den aldrig mer igen. Inte i radio. Inte på någon skivspelare. Inte på nätet. Ingen jag känner har hört talas om den efter det. Bara denna kassettinspelning.
Jag letar som en galning överallt i 25 års tid utan resultat. Förrän denna sommar då jag på en loppis hittade den ÄNTLIGEN, i denna maxisingelversion!
Total lycka infinner sig inombords och i butiken och man vill bara utropa:
YES! YES! YES!

Ojj! 600 är ett hobbyband av Stig Vig och Silversurfarn från Dag Vag, som var satt på sparlåga då, och bandet släppte också en hel LP till denna låt och det blir väl i så fall nästa mål.
Denna maxisingel har dessutom två spår till. Dels den instrumentala"Diamond brains", som i ärlighetens namn inte engagerar mig så värst, en rätt menlös historia.
Dels finns här också den lugna "Aldrig försent", som är en rätt kul och helt OK Stig Vig-sak.
Men viktigast är förstås "Oo-ee-bim-bam-bop (kort het sommar)", med tillhörande sampling från Arne Hegerfors, en låt som egentligen inte har mycket till vettig text, men som sitter som ett knytnävsslag när man hör den och som andas svensk sommar på nåt vis. Den borde ha blivit 1986 års sommarplåga, men ovannämnda Gnosjöbands vindar satte stopp för det då.

Och ÄNTLIGEN så kan jag glädja alla med att låten har dykt upp på tuben! Läs gärna Beatbox artikel om låten också. Men innan dess kan ni nu njuta av svensk 80-talssommar de luxe! Håll till godo!

onsdag 17 juli 2013

Wham! - Freedom

Egentligen så borde jag inte ta in den här singeln här, för detta är inte alls Whams bästa låt. "The edge of heaven" eller "Everything she wants" är långt bättre. Men den här singeln har ett stort nostalgiskt värde för mig och därför vill jag gärna låta er ta del av den. Wham! med "Freedom" var den allra första singeln jag någonsin ägde. Jag köpte den förvisso inte själv, men ändå. Min pappa var involverad i Hyresgästföreningen på 80-talet och därigenom så träffade vi idel personer som var en del av familjens bekantskapskrets då. Av ett par, vars son jag lekte mycket med då, så fick jag 1984 plötsligt en helt ny singel med ett band jag hört talas om, som hette Wham! Jag var ju rätt främmande för denna form av lagringsformat, en liten vinylsingel, men tog hem den och satte på den.

Jag tyckte väl då att låten var OK, varken mer eller mindre, men egentligen är det en rätt mesig Wham-låt, med riktigt hemskt och plastigt synthblås och en produktion som känns rätt ointressant. Refrängen och melodin är dock OK och trots allt så tycker jag inte så illa om den. Då hade jag nog aldrig behållit den.
MEN, det spelar ingen roll om låten är bristfällig rent kvalitetsmässig, vissa låtar har det där nostalgiska som ändå gör att man värdesätter singeln skyhögt, trots allt. Så är det med denna. Den är min allra första singel av de drygt 4000 jag har idag och för det har den en speciellt plats i hjärtat.
Sex år senare skulle George Michael åter söka efter friheten med en ny låt med titeln "Freedom" och för säkerhets skull tillägget "´90". Rent kvalitetsmässigt är den förstås bättre, men inte lika nostalgisk. Ibland är det märkligt att vara skivsamlare...

Videon till "Freedom" är en mer än sex minuter lång stentrist promotionvideo för bandets besök i Kina. Den tänkte jag bespara er nu utan väljer bandets framträdande i klassiska Top Of The Pops samma år. Det är ju trots allt samma låt.

fredag 5 juli 2013

La Cream - Sound & Vision

90-talets musik har jag varit lite snål med, men jag hade tänkt att dyka ner i eurodiscovärlden nu, en genre som ännu ligger mig varmt om hjärtat även om ny bra sådan musik är löjligt svår att få tag i.
Det var det ju egentligen också 1998-99, det är ju lite beroende på vart man placerar Aqua och all danskpop, men för mig var inte det riktig euro. E-type var nästan ensam på banan i en genre som medierna tävlade i att skriva ner och stämpla som osäljbar. Det var då som Tess Mattisson och Andrez Abatte dök upp i La Cream, ett alltför kortlivat projekt som släppte ett klassisk album, en ikon i eurogenren, "Sound & Vision".

När första singeln "Château D'Amour" dök upp 1997 så passerade den mig rätt obemärkt förbi först. Och singeln "Say goodbye" tyckte jag var lite för överdramatiserad och inte alls bra. Men när sen singeln "Free" kom, en egen version av en av bandets producenter Dr Albans låtar, och när jag om och om igen hörde andrasingeln "You" så vaknade mitt intresse på allvar. Det här var ju lysande dansmusik! Och med tiden lärde jag mig gilla de andra två singlarna också.

Plattan "Sound & Vision" tror jag att jag köpte runt 1999-2000 i en skivaffär i Sundsvall som låg på Storgatan i centrum som hette CD Mix. Detta är alltså eurodisco i sin ädlaste form med en krydda dramatik och spänning isig. Ordet "Överdramatiserad" har tonats ner och jag insåg att det var en bra och passande image för bandets musik. Producenterna Freddie Hogblad och Ari Lehtonen har gett plattan en mästerlig svävande och skön produktion som lämpar sig både för avkopplande lyssning hemma och för dansgolven. Melodierna i de mer singelliknande låtarna är starka och sitter som ett knytnävslag. Enkla, men samtidigt så lysande passande den sköna ljudbilden. Dessutom har jag alltid gillat Tess Mattissons röst som är som gjord för euro. Den lyckas både smeka och förföra på samma gång.
Bäst tycker jag att låten "Incendio" lyser, en låt som går i ett otroligt skönt tempo och med ropet "INCENDIIIOOO" med jämna mellanrum som en krydda!
Men låna också ett öra till den mer funkigt houseindränkta "Hold you" eller den nästan instrumentala danspärlan "Playing with fire".
Plattan har en svag del och det är låten "In your eyes" som stuffar på lite intetsägande med endast Tess mumlande här och var. Men annars är detta en otroligt skönt svängande och njutbar dansplatta som med rätt volym blir en riktig europralin för alla sinnen! Dessutom slipper man fem mixar på slutet! Heder bara det!

Bandet släppte alltså bara denna innan Tess gick solo och släppte ett annat mästerverk i eurodiscogenren, "One love to justify", som öser på i samma tempo och sköna ljudbild som La Creams platta. Också är hon ju en bedårande snygg kvinna också, bara en sån sak. Men La Cream och Tess ska ha en stor heder för att dom vågade i slutet av 90-talet och 00-talets början, när eurodiscon stämplades som helt död, gå emot trenderna och skapa plattor och produktioner som höll en av musikvärldens skönaste genrer vid liv! Detta med en platta som är en av genrens bästa och mest oförtjänt baktalade skapelser!

Två låtar från plattan blir det. Dels "Incendio", som då är ett albumspår och inte har någon riktig video, och dels den lysande singeln "Free", som i mina ögon är långt bättre än Dr Albans original.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...