måndag 15 april 2013

Kristin - Storstadsliv

Jag har valt att undanta vissa vanliga låtar som är kult, men där alla redan vet det. Man behöver ju inte alltid slå in öppna dörrar och visa på skivor som X antal redan visat upp. Men den här är en liten favorit för mig som jag ändå vill ha med. Detta är kult! För faktum kvarstår, att ha en välkänd förälder behöver inte automatiskt innebära att vägen till musikkarriären är spikrak. Det tror jag att Kristin Kaspersen är väl medveten om idag. Hon blev aldrig en ny Lill-Babs, även om många gärna ville det i mitten av 80-talet. Istället blev hon, som bekant, en mycket duktig och bra programledare.

Men Billy Butt fick alltså andra tankar när han 1984 drog in den blott 15-åriga Kristin i skivstudion och satte på henne en text av Pontus Platin. Och resultatet blev en ärkekalkon. Musiken ska jag inte haka upp mig på. Produktionen skulle ha platsat i vilken melodifestival som helst på den tiden med sin rockiga schlagerljudbild. Kanske något överdådigt med fåniga instrumentala brytningar här och var, men det är överkomligt. Men det är ungefär också allt som är bra.
Till att börja med så kan inte Kristin sjunga alls, kroppen ryser när jag hör henne. Framför allt när hon ska ta i i dom högre partierna.
Sen är jag inte alls bevandrad i Pontus Platins karriär, men detta kan ju inte vara en av hans bättre verk. Texten är en riktigt härlig ärkekalkon, med nödrim som:
"Storstadslivet har ingen varningsskylt
var rädd om dig själv annars är det förkylt"

Jag kan riktigt se Platin sitta uppe hela natten slitandes sitt hår för att klara Billy Butts deadline och desperat leta efter ett rimord på "skylt".
Sen är det en orgie i klyschor och totalt obegripliga jämförelser och meningar för att få det nattliga storstadslivet i Stockholm att framstå som råhäftigt och faaaarligt för en ung tonårstjej.
"I Stockholm finns ett farligt spel
Jag har sett dom som spelar fel
Jag har sett dom falla, sett dom gå

men jag vill levaaaa!"
Huga, vad hemskt! Akta er för Stockholm! Eller för att hitta en logik i texten, eller ens en riktig refräng i låten, för då letar ni förgäves.
Med detta som resultat kan vi nog vara överens om en sak: Du satsade helt rätt, Kristin. Musikbranschen har ingen varningsskylt heller, så TV-branschen var helt rätt väg för dig.

lördag 6 april 2013

Singelregn på bra skivmässa!

Jajemän, dags igen! Vårupplagan av Sundsvalls Skivmässa 2013 har precis passerat och det var en kul och spännande dag! Antalet utställare var lite fler än i höstas, inte mycket dock, men de kom från både Göteborg, Gävle och Västerås. Roligast var dock att besökarantalet var fler än i höstas och det var riktigt bra antal personer i Pipelines lilla lokal! Skivmässan lever alltså i allra högsta grad. Sundsvalls Tidning var där och gjorde reportage och föreningen Pipeline knäppte kort flitigt till sin hemsida (bilder från mässan kan ni se här, på Rocktown Gallery). Roligt var också att dom billiga skivorna var lite tillbaka för fler utställare än på ett tag hade backar med skivor för billigare priser. Det är skönt att även de som samlar musik av blandad sort får sitt lysmäte så det inte förvandlas till en mässa bara för samlare av svindyra hårdrocks- och proggbootlegs.

För min del var det en mässa som denna gång dominerades av två saker, vinylsinglar och Peter LeMarc. Jag tror det var länge sen jag köpte så många singlar på en skivmässa, men har man två försäljare som säljer dom för respektive 5- och 1 krona styck så förser man sig. Totalt blev det hela 28 singlar och jag ska inte rabbla alla här, men dom för 5 kronor innehåll massor med artister som jag letat efter eller vad sägs om:
- Imperiets lysande avkedssingel "... som eld"
- Extra, alltså Anne-Li Rydés första grupp, med låten "Fri?"
- The Cures sköna hit "Lovesong"
- Skön indierock med The Alarms "Absolute reality"
- Synthpop med Blancmange "I've seen the world"
- Naked Eyes, som är ruskigt svårhittade på vinyl, med "Voices in my head"
- Pet Shop Boys underbara "It's alright"
- Tears For Fears med den tidiga pärlan "Change"
- Fancys sorgligt bortglömda discohit "Raving queen"
När singlarna kostar 1 krona styck så kan man passa på att chansa lite och här blev det artister som Evelyn King, Dream Warriors, Deee-Lite, en tidig Lisa Nilsson, Kate Ceberanbo, Stevie Wonders sköna "Master blaster", Kool &
The Gang, Sergio Mendez, Stephanie Mills, Prince-adepten Jill Jones, Coldcut, Skakatak och Michael Jacksons "Don't stop 'til you get enough" med mera. Roligt var det också att hitta kultgruppen Oven & Stove, mest känd för att en av medlemmarna är Bob Hunds Thomas Öberg, och deras "Wrong Lola".

Men självklart köpte jag fullängdare också, hela tre av dom från en av Pipelines egna säljare. Till min lycka hittade jag en Flock Of Seagulls, "Listen" från 1983. Jag var på väg att köpa den redan på mässan för ett par år sen men av någon KORKAD anledning avstod jag och köpte en annan skiva med samma band. Fråga inte varför jag inte köpte bägge, för det har jag undrat sen dess själv.
Dessutom Orups första band, Intermezzo och deras sista platta "Vild värld" från 1981. Samt Rick Ocaseks soloplatta "This side of paradise". När den kom 1986 så var jag inte så förtjust i plattans singel "Emotion in motion", som jag tyckte var långt från The Cars charmiga pop. Men när jag nu gillar The Cars så är det en självklarthet att ge Ocaseks egna äventyr en ny chans!
I en annan back, hos en försäljare från Västerås (som också sålde 1-kronorssinglarna) hittade jag en tidig George Benson, dubbel-LPn "Livin' inside your love" från 1979. Normalt samlar jag inte 70-talssoul, men när det är en funkig George Benson och producenten heter Tommy LiPuma, ja, då är det omöjligt att avstå!
Sen kom det roliga. Jag hittade Peter LeMarcs andra skiva någonsin, "Circus circus", som skulle ha kostat 40 kronor men som jag fick för hälften. Jag köpte den gladeligen för att snart ha komplett LeMarc-samling. Jag saknar framförallt den senaste plattan, "Svag doft av skymning", tänkte jag medan jag fiskade upp tjugan. Det hinner gå en kvart innan jag vid ett annat stånd hittar nyss nämnda "Svag doft av skymning", som kom förra hösten, för endast 50 kronor! Detta får klart ses som det stora fynden i årets skivmässa!
En annan CD ska också nämnas, inte så mycket dock, eftersom jag inom kort tänker göra en separat artikel om den, den enda jazzplattan jag köpte denna gång, den svenske orkesterledaren Lulle Ellbojs Orkester och plattan "Time for jump 1944-1946", utgiven på den gamla svenska jazzens bästa skivbolag, Dragon Records. Men som sagt, mer om den senare!

Jag vet att jag stundtals har gnällt på reklamen inför denna mässa då och då, men jag tycker nu också att Thomas Lundmark ska ha en enorm eloge för det han lägger ner för att få denna mässa år efter år, trots ideliga lokalproblem, letande av utställare, tid, varierande besökarantal och ett ständigt hot från den digitala musiken! Utan han skulle nog denna mässa inte finnas och Sundsvall skulle vara ett STORT skivhål mindre. Och uppgifter gav vid handen att han var mycket nöjd med årets mässa! Tack för din insats och ditt arbete, Thomas och keep up! Årets mässa hade bara dilemmat att Pipeline fortfarande inte är världens bästa lokal för en mässa, annars var det en bra mässa med överraskande mycket folk!

Tre låtar bjuder jag på. Först George Benson och den sköna låten "Love ballad" från den spännande dubbelplattan "Livin' inside your love". Det är ingen originalvideo, men ett snyggt fanklipp till låten.
Dels Oven & Stoves lysande video till "Wrong Lola", regisserad av ingen mindre än Ulf Malmros, där bandet försöker köra ihjäl alla artister av årgång 1990 som ligger före dom på hitlistan. Och artisterna spelar sig själva! Heder bara det!
Också ett smakprov från Peter LeMarcs platta "Svag doft av skymning" i form av låten "En sång som ingen radio spelar".



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...