expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 11 februari 2013

Apollo 440 - Gettin' high on your own supply

Mitt intresse för den engelska big beatmusiken under 90-talet berättade jag lite om i min text om mitt samlande av 90-talsmusik. Jag berättade där att en av mina favoritplattor i genren är Apollo 440 "Gettin' high on your own supply" och idag hade jag tänkt att syna den lite närmare. Bandet är format kring bröderna Trevor and Howard Gray och har varit en del av den engelska big beat-vågen sen starten av den. En av de första hitsen i Sverige i genren var just Apollo 440 "Ain't talking 'bout dub" 1997, med den idag klassiska gitarriffet från Van Halen. Men ska jag vara ärlig så tog det mycket längre tid än så innan jag började fastna för big beat som genre. "Ain't talking 'bout dub" tyckte jag var hemsk och Fatboy Slims första riktiga hit i Sverige samma år, "Going out of my head" så tyckte jag, som det mesta i genren, att det var osorterat, skramlig och helt utan melodi. Samma när en arbetskamrat på en närradiostation jag jobbade på spelade en av Chemical Brothers genombrottsplattor i radion 1996. Vad var detta för en sjuk och virrig musik?
Men när Fatboy Slims "Rockafellar skank" kom 1998 förändrades allt och jag insåg att det ju trots allt var häftigt, oförutsägbart och totalt röjigt! Som vanligt var jag rätt sent ute. 1999, när den här plattan kom, sålde Fatboy Slim förvisso bra i Sverige, men genren hade börjat tappa långsamt i intresse hos massan och många big beatartister hade började experimentera vidare. Men det har ju aldrig hindrat mig och 1999 är det stora big beat-året för mig, då mitt intresse för genren blomstrade som aldrig förr och jag var nyförälskad i en genre som jag förut rynkat på näsan åt.

Det året kom denna platta som jag rådiggade från första början. Vissa spår på plattan är förvisso små försök att röra sig mer vidare från big beat, men "Getting high on your own supply" är ändå tillräckligt galen och skön att den håller helt klart ändå.
Plattan är på det sättet både galet udda och samtidigt en skön experimenterande avkopplingsplatta. Lyssna till exempel på den instrumentala, suggestiva och härligt gungande "The machine in the ghost" som i sin tur är ett komplement till den härligt ursinniga och rockande singeln "Stop the rock". Det finns en energi och en leklusta i låten som är otroligt skön och rolig.
En annan låt som är en av mina absoluta favoriter här är den underbart rockgungande röjlåten "Stadium parking lot" med tillhörande härliga skrålsång.
Lyssna gärna också på den spännande andra singeln, "Heart go boom", som börjar med i skön raggastil och sen plötsligt går över i en ursinnig rockig 2-step/triphop-låt som aldrig blir tråkig.

Apollo 440s karriär hämtade tyvärr sig aldrig efter denna platta. Man gjorde en lysande låt till "Charlie's angels"-filmen från 2000, men uppföljarenplattan, "Dude descendning a starcase", floppade grovt, fullt förståeligt eftersom den var en grym besvikelse. Dock är EPn "A deeper dub" från 2011 helt OK och ett steg i rätt riktning. Apollo Four Forty är ett spännande band med röjig musik man aldrig vet var den tar vägen. Här finns plats för både röjiga smattrande och lekfulla rockkaskader, lugna låtar att koppla av till och mäktigt storslagna filmlåtar i en högst personlig stil.

Som låtexempel väljer jag dels singeln "Stop the rock", vars video är rätt kul. Dessutom bjuder jag självklart på "Stadium parking lot", som inte har någon riktig video då det är ett albumspår, men som gärna bör avnjutas på lagom hög volym!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...