måndag 31 oktober 2011

En ny skivresa till Stockholm!

Så var det ÄNTLIGEN dags, en ny resa till Stockholms skivvärld, efter ett par års väntan! Med en mindre förkylning och halsont beslutade jag mig ändå för att ta tåget ner till huvudstaden. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva dan då det var billigare att åka tåg ner till Stockholm än att åka buss.
Första stoppet blev i det ökända skivsamlarmeckat i Stockholm, St Eriksgatan, och Atlas CD-börs. Märkligt namn på en affär som ändå innehåller lika mycket DVD-filmer och LP-skivor som CD-skivor. Där blev det lite köp av härliga 80-talssinglar, en mindre känd Tears För Fears singel betitlad ”Mother’s talk”, Ratatas låt ”Någonting”, Blancmanges största hit ”Don’t tell me” och Martikas ”Love thy will be done”. Dessutom en soulplatta med Jeffrey Osborne och filmmusiken till Bondfilmen ”Licence to kill”.
Så småningom hamnade jag på min nya favoritaffär, Andra Jazz på Rödabergsgatan! När man hamnar i en affär som består bara av jazzplattor och i den mängd som finns där så infinner sig ett visst vacuum i hjärnan. Man blir stannandes mitt på golvet och funderar förtvivlat; ”Vart i h-e ska jag börja?!”. Jag hittade dock en skiva som ligger i samma dignitet som Lennie Tristano-skivan jag köpte för två år sen. Alltså en skiva jag letat efter sen barndomen och som jag nu dansande kunde köpa. I det här fallet så går historien tillbaka till 1988 då radioprogrammet Smokerings hade en liten specialdel om orkesterledaren Boyd Rayburn. Jag berättade om detta program när jag skrev om Raeburns liveskiva ”On the air” för två år sen i denna guide. Jag minns än hur jag låg i sängen och hörde på låten ”Speaklow” och spelade luftsaxofon till blåssektionen. Japp, vissa spelar luftgitarr till Yngwie Malmsteen, jag spelar luftsax till storband!
Sen dess har jag letat efter skivor med Raeburn. Det gick ju i uppfyllelse i ”On the air”-skivan, men ännu mer ville jag ha tag på dom låtarna som var i det programmet på vinyl och här hittade jag exakt den skiva som använts i det Raeburnspecialet i Smokerings! En helt fantastisk skiva med storband som både förnyar i sin stil, men samtidigt står med fasta fötter i traditionell big band! OK, 90 kronor kostade skivan, men värd varenda öre! Lyssna bara på den fantastiska versionen av ”I only have eyes for you”, med Mr Vibrato på sång, David Allen.
Till det hittade jag också en Jimmy Smith. Så historien upprepar sig. Precis som 2009 så hittade jag en barndomsfavorit jag letat efter samt en Jimmy Smith. Frågan är bara hur ska jag kunna toppa detta nästa gång jag besöker Andra Jazz?
Sen bar det ner för att skriva in sig på vandrarhemmet innan jag begav mig mot Slussen. Emmaus på Söder är en underskattad pärla där jag brukar hitta mycket spännande saker! Skivavdelningen var nu flyttad till entrén och var riktigt stor och innehåll både intressanta saker och traditionellt loppisrat. Jag hittade en riktigt tidig platta med Paul Youngs debutgrupp, Q-Tips, från 1980. Dessutom The Pretenders andra platta och en 1983:a Chris Rea.
Och tro det eller ej, det har faktiskt öppnats en ny skivaffär, på Urvädersgränd vid namn Alley Stuff. Initiativet är förstås lysande i dessa tider. Sen kanske affären i dess nuvarande form inte kändes så jätteintressant, med rätt få speciella skivor. Nu är affären som sagt nyöppnad så man kanske hittar sin nisch och får ut mer skivor med tiden. Sen kan man fundera på affärer som tar 40 kronor för gamla Rasa-skivor och de allra vanligaste ABBA-plattorna.
Ett snabbesök på skivaffären vid Blå Bodarna gav lite singlar med Gloria Estefan, Starship, Lou Gramm och Tina Moe, samt en CD-singel med Deep Blue Something och en skiva med engelska dansprojektet Genoside II. Bandet kan beskrivas som ett tidigt big beatband, innan den genren fick sitt genombrott på allvar. Jag jobbade på en närradiostation sommaren 1996 då jag hörde deras minst sagt udda och underbart bisarra version av Red Hot Chilli Peppers ”Under the bridge” och hittade den nu för endast 1 kr!
På kvällen bultade huvudet ordentligt och det blev sängen sen efter lite middag.

Dan efter, med en huvudvärkstablett och en påse Vicks Blå så mådde man som en ny människa igen. Jag letade upp Stockholms Serie- och Skivhandel på Sveavägen, som jag trodde var en helt ny bekantskap, men som jag hade besökt en gång tidigare, 1997 vid mitt allra första besök i Stockholm. Affären är rätt rörig och ser lite sliten ut, men har ganska mycket skivor, dock rätt få som var riktigt intressanta.
Jag köpte här en Earth, Wind & Fire från 1981 och en singel med dårarna i Bad Manners!
På en okänd antikaffär så lyckades jag komma över en Al Jarreauskiva från 1983 i grekisk pressning, vilket var lite udda och kul. Skivan är producerad av Jay Graydon, vilket brukar innebära sammetslen skönsoul av bästa märke!
Klockan började närma sig stängningsdags för de flesta skivaffärer så sist av allt lyckades jag klämma in ett besök på Runt Runt på Odengatan som normalt specialiserat sig på jazz och soul. Affären var rätt dyr så jag var på väg att ge upp när jag hittade en Eldkvarn från 1979 för 25 kronor! Nio stycken LP-skivor, tio vinylsinglar, en CD och en CD-singel blev årets resultat, men skivorna var också då mer udda och speciella köp, vilket gjorde att det blev lite mer kvalitet före kvantitet i köpen!
Kvällen spenderades i Hedvig Eleonorakyrkan som hade kulturnatt. Har ni chansen, se gruppen Vox Archangeli, som sjunger gregoriansk musik till tonerna av avslappnande Enya-liknande synthmattor! Att höra den sången och den musiken till den ackustik som var i den kyrkan var helt ENORMT och bland det härligaste jag hört i konsertväg nånsin!

Dan efter, då alla skivaffärerna var stängda så blev det mer museum och promenad i Gamla Stan än skivköp, men det kändes härligt och avkopplande det med! Speciellt denna vackra soliga höstdag som det var!
Åter har Stockholm mycket att erbjuda i skivväg! Tyvärr så hann jag inte mer lika mycket som jag borde, främst på grund av min förkylning, vilket gjorde att jag höll mig mer vid de centrala delarna av Stockholm istället för att leta mig till utkanterna. Men resan i sig var likväl en härlig avkoppling och mycket nöje med mycket musik och skivor!

Jag har som illustration av denna resa valt en låt från Boyd Raeburn, "I only have eyes for you", tyvärr inte i den liveversion som är på plattan, men denna version skiljer sig inte särskilt mycket från versionen på min skiva.
Dessutom ett spår från The Pretenders andra platta, singeln "Talk of the town".
Till sist har jag valt att visa Vox Archangeli, tyvärr inte i något liveframträdande, men ändå en låt så ni ska få en hum om hur dom låter.





söndag 2 oktober 2011

Billiga kanonfynd på bra skivmässa!

Ännu en skivmässa har passerat Sundsvall. Precis som i våras så gick även denna på Köpmangatan 14. Jag måste åter säga att lokalen är helt perfekt för mässan, men jag gissar att det bara är en tidsfråga innan den hyrs ut till nån affär. Men det är en fråga för då.
Höstmässorna brukar normalt vara lite sämre än vårmässorna och även denna kändes inte helt perfekt i utbud. Stundtals kändes det som om utställarna tagit med reaskivorna hit och satt halva priset upp en skylt med "halva priset" och lämnat det bästa hemma i sin affär. Tur för mig som samlar sånt som kanske inte alltid är värd det mesta, men det gav kanske ibland mer loppisstämpel på mässan. Men, men, jag har ju efterlyst annat än bara de svindyra 60-tals. och hårdrockssäljarna, så vem är jag att egentligen klaga...
De lokala klassikerna fanns där i vanlig ordning, Harvest Records, Roger Elfström, Daniel Westin osv. Samt förstås Gävleförsäljaren (om nån vet vad han heter och vilken affär han representerar kan ni ju meddela mig). Det roliga var att Stockholmsbutiken Diamond Records var där, Stockholmsaffären på St Eriksgatan som ligger gömd i ett skumt område under en bro.
Mässan var riktigt bra besökt, detta trots att Radio Guld inte längre var arrangör och mässan därför inte hade nån radioreklam! Både unga och gamla var där för att förse sig med skivor av alla slag. Roligast var ändå den 10-åriga flickan som frågade om en Guns N Roses på vinyl och sen frågade om det var den första pressningen! Och i augusti när jag besökte en Röda Korsetloppis på Alnö så såg jag en 12-årig kille som vilt letade bland hårdrocksskivor på LP och kollade kvalitet på dom som en riktig samlare. Så, YES, återväxten tycks tryggad för framtiden!
Årets fynd dock blev en hel del. Musiken var väldigt spridd denna gång, allt från jazz, synthpop, big beat till 80-talspop och svensk rock. Mitt mål var att dra i handbromsen lite eftersom jag har som mål att komma till Stockholm i slutet av månaden, men det gick väl sådär med det. Inte minst efter att ett par säljare plötsligt sänkte alla sina skivor till 10 kronor styck efter 14.00. Då flockades ett gäng hungriga vargar inklusive undertecknad och hittade en hel del riktiga godbitar till vrakpriser, eller vad sägs om en 10-tums Pet Shop Boys-singel, "It´s alright" i begränsad upplaga med alternativa mixversioner och poster till. Eller KLFs svårhittade och minst sagt udda skiva "Chill out", utgiven bara ett halvår innan deras genombrott med "The white room" och "What time is love". Denna platta innehåller ett houseaktigt dansbeat kombinerat med samplingar från andra låtar, bland annat Elvis Presleys "In the ghetto". Man kan inte annat än imponeras över KLFs vilja och föråga att skapa fantasi och egenhet inom musiken i en tid då den popmusiken skulle vara anpassade för hitlistorna eller discoteken.
Jag hittade även Agnetha Fältskogs andra platta "Vol. 2" från 1969, som normalt brukar gå loss på ett par hundra, nu för en tia. Nu är fodralet lite illa till tufsat, men ändå. Agnetha Fältskog för mig var klart roligare som soloartist innan ABBA än som medlem i gruppen. ABBA kanske var viktigare för musikhistorien, men som schlagerdrottning i slutet av 60-talet så lyckades hon med sin röst verkligen skapa ett egagemang för sin musik och göra sina texter trovärdiga och verkliga på ett sätt som jag inte tycker ABBA kan på samma sätt med sin 70-talsdisco.
Givetvis blev det en del engelsk 80-talssynthpop också. En av mina favoritkonsertvideos från 80-talet är Ultravox "Monumentum" som är en magisk blandning mellan musikvideo och konsert. En recension av den kan hittas på min hemsida Retrogalaxen, men jag kan bara säga att "The voice" är riktigt mäktig där Midge Ure och två trumslagare står och trummar i takt på tre stora synthtrummor till takten av blinkande grått ljus framför en romersk kuliss.
Men det finns också en liveinspelad LP till denna video, eller soundtrack som man kallar det här. Plattan innehåller, precis som videon, bara sex låtar, men publikens engagemang går det absolut inte att ta fel på.
Human Leagues första platta "Reproduction" är inte heller helt lätt att hitta, en av två där senare Heaven 17-medlemmen Marty Ware fortfarande är medlem. Här hittade jag den i toppexemplar för 20 kronor.
I övrigt så köpte jag en skiva med Lester Young och Count Basies utbrytar band, Kansas City Six, där några ur Basies populära band hade bildat ett eget hobby band, med namn som Buck Clayton, Freddy Green och Joe Jones i bandet. Riktigt trevlig jazz i det lilla formatet även om ett piano saknas i bandet.
En skiva med Heart inköptes också, "Passionwork", gjord 1983, två år innan bandets riktiga genom brott med "What about love". Dessutom en CD där Chemical Brothers remixar låtar av andra artister, "The brothers gonna work it out". I CD-lådan från Diamond Records hittade jag Johnny Hates Jazz lite svårhittade och floppande andra platta, som jag har letat efter.
Givetvis blev det också en hög singlar, bland annat hela två Eldkvarn, "Madelaine, jag kommer hem" och "Den långa färden". Mer svenskt i form av Di Leva, en tidig singel som heter "Snurra bakåt", från tiden då han fortfarande hade tejpad lock och ännu inte börjat med sin Jesusgimmick. Och vad vore en mässa utan en Commando M Pigg, denna gång i form av singeln "Lyser" från 1984, från plattan "En stjärna bland faror" som jag ju köpte på vårens mässa.
Frankrikes Bryan Adams, David Hallyday och hans enda riktiga hit i Sverige, rockaren "Ooh la la" har jag letat efter länge, liksom Julian Lennons miljölåt "Saltwater" och 50-talsrockaren Rick Nelsons hårdrockssöner i gruppen Nelson och deras "Love and affection", som jag gillade skarpt och lyssnade flitigt på när den kom 1990! Dessutom Wax och deras "Shadows of love" och Heaven 17s tidiga singel "Play to win".
Som sagt en lyckad mässa ur min egen synvinkel, även om det lossnade på riktigt först efter två timmar från slutet. Jag hoppas att mässan är kvar på Köpmangatan är även till våren, även om jag som sagt befarar att lokalen snart är uthyrd. Men det är dåtidens bekymmer. Jag är glad att vi har en mässa som fungerar bra och att några nedladdningstider inte direkt visar sig i besökarantalet!

Som klipp från denna mässa kastar jag mig vilt mellan genrerna. Från Agnetha Fältskogs andra platta hämtar jag den smäktande och svala sommarschlagern "Fram för svenska sommaren".
Sen följer två synthikoner, dels Ultravox och liveinslaget jag flaggade för från "Monumentum", "The voice".
Också The Human League från deras debut, "Empire state human".



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...