måndag 21 mars 2011

Incognito - Tribes, vibes and scribes

Som jag skrev i min text om mitt musikdiggande 90-tal så började jag snabbt gilla soulmusik under 1990 och det har sen fortsatt även om jag har begränsat mig till 80- och 90-tal. Nån dag när jag har mer pengar och mer utrymme hoppas jag kunna börja samla 60- och 70-talssoul också, men det blir då det. Men mitt soulintresse och mitt intresse för jazz har under de senaste åren möts i en ljuv förening i den genre som blev stor i början av 90-talet och som kallades acid jazz och som främst är en brittisk angelägenhet. Det är blås, sväng, soul och en otrolig skön stämning i låtarna! Jag kan tycka det är lite skämmigt att jag inte upptäckt denna genre på allvar förrän nu, detta trots att jag alltid gillat band som Brand New Heavies.

Ett annat band i denna genre som jag dock upptäckte väldigt sent var brittiska Incognito. Jag hörde bandet med nån låt i programmet Soulcorner i P3 under det tidiga 90-talet, men mer var det inte. Sen upptäckte jag sångerskan Maysa Leak via samma kompis som lärde mig om jazz 5-6 år tidigare. Hon hade då sjungit i Incognito och var riktigt bra och hennes solodebut "Maysa" rekommenderas varmt.
Incognito är lika med musikern Jean-Paul "Bluey" Maunick och medmusikanter och bland sångerskor som sjungit med projektet, förutom Maysa, finns Imaani och Jocelyn Brown, som jag genom åren dock haft svårt för. Men här har hon för en gångs skull hamnat rätt, bland annat i genombrottshiten "Always there".

Bandets idag mest kända hit är den lysande uppdateringen av Stevie Wonders "Don't you worry 'bout a thing" från 1992 och plattan "Tribes, vibes and scribes", som jag hade tänkt att skriva lite om denna gång. Denna platta köpte jag på en uteloppis som Fyndlagret hade sommaren 2006 och den är utgiven på Talkin' Loud, ett av de mest kända skivbolagen inom denna genre.
"Tribes, vibes and scribes" är fylld av skönt sväng med både funk, jazz och smekande skönsoul av finaste märke. Maysa Leak sjunger här på alla låtarna, gudskelov, kanske jag ska säga för hon är den av bandets alla sångerskor som är bäst och har bäst passande röst. Låtarna spänner sig från instrumentala svalkande låtar som den funkigt avkopplande "Magnetic ocean" och den blåsiga "Closer to the feeling" till skönsång i "Change" och den gungande "I love what you do to me". Patrick "BeBop" Clahar är den lysande saxofonisten som lyfter dom instrumentala låtarna högt, bland annat i "Magnetic ocean" som han också varit med och skrivit.
Detta är bland de svängigaste plattor jag äger och en klassiker i sin genre. Det är bara att sätta sig till rätta och vrida upp volymen och gunga med! Jag lovar, det är svårt att sitta still till "Closer to the feeling" med sitt enorma blås och bandets lite kulttöntiga refrängsång långt i bakgrunden!

Maunick driver på Incognito som om inget hänt och senaste plattan kom 2010 och hette "Transatlantic RPM", som är lika skönsvängande som deras tidiga alster. På senaste singeln "Lowdown" kan bland annat Chaka Khan höras.
Acid jazz kanske inte är det hippaste idag på listorna i England, men det är en genre som sammanfört två av de skönaste genrerna inom musiken till en riktigt skön enhet som bara smeker i örat och som förenar gamla tongångar med nåt nytt.

Singeln "Don't you worry 'bout a thing" och "Closer to the feeling" är mina exempel från plattan.



fredag 11 mars 2011

Mike Brady & The Cubettes - The Cube

På 80-talet så var man absolut inte rädd för att sjunga speciella låtar om det som var aktuellt och trendigt för stunden. Video Kids använde Hacke Hackspett i "Woodpeckers from Space" och Buggles tittade på video i "Video killed the radiostar". Ett steg i samma led, fast långt mindre framgångsrik, var hyllningslåten till den klassiska Rubriks Kub. Nån som minns den? Jag har förståelse om ni inte gör det för detta hamnar i facket "Better best forgotten". Den gjordes av Mike Brady, som är mest känd som kompositör av låtar och jinglar till de australiensiska fotbollssändningarna. Men 1981 så gjorde han alltså låten "The cube", under namnet Mike Brady & The Cubettes, ett namn som bara det ingiver en viss respekt. Smaka på det... ;)

Låten är en uptempo popdiscolåt där Brady låter som en psykopatisk vetenskapsman från nån tecknad barnserie medan han utmålar sig som skaparen och uppfinnaren av kuben helt enkelt bara för att han "ville ha nåt att göra". Dessutom tycks han inte fatta varför kuben blivit så stor och att den ger upphov till galenskap. Som höres, uselt skådespeleri och inte tidernas bästa text eller reklam för 80-talets kanske största hjärngympa. Snarare är detta en skrattretande kultrolig låt som jag, som synes, hittade på Erikshjälpen då jag bläddrade bland ett gäng helt okända singlar för 1 krona styck och undrade flinandes "Vad är detta?!"
Lite kul dessutom att låten är utgiven på svenska skivbolaget Frituna, mest känd för sina dansbandsskivor.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...