lördag 22 januari 2011

Fiction Factory - Throw the warped wheel out

I serien engelska new waveband från 80-talet har turen nu kommit till ett av de mer kortlivade banden, Fiction Factory. Bandet är egentligen bara känd för en enda låt och släppte bara två plattor varav denna då är den mest kända. Den andra plattan , den sällsynta "Another story" som kom året efter, finns inte i min ägo ännu. Fiction Factory upptäckte jag när jag av en slump på en praktik jag hade för 16 år sen kom över några band med Poporama från 1984 och gillade direkt den sköna, svala och relaxade synthpopen som hitlåten "(Feels like) Heaven" bestod av. En av dess genres stora mästerverk och en perfekt låt för hängmattan soliga dagar på landet.

Ett år senare hittade jag plattan "Throw the warped wheel out" på Förlorade Favoriter för en billig peng och blev lycklig när det visade sig att det inte fanns en enda låt som var riktigt dålig på plattan utan det var istället en av 80-talets mest underskattade klassiker.
Fiction Factory kom från Skottland och var frontad av keyboardisten Eddie Jordan och sångaren Kevin Patterson, som har en väldigt bra avspänd sångröst för new wave. I övrigt är "Throw the warped wheel out" väldigt snyggt producerad och framförd, med vackra synthmattor som ackompanjerar ett välspelande band. Förutom hitsingeln kan man inte minst lyssna på låten "Panic" eller grymt bortglömda andra singeln "Ghost of love". En annan favorit är låten "All or nothing" som har en riktigt cool och relaxande refräng.
"Throw the warped wheel out" floppade grovt vilket känns förvånande, men förmodligen så fanns det så oerhört många andra band i samma genre vid samma tidpunkt att plattan drunknade. Ett bevis på att det finns oerhört mycket bra underskattad musik under 80-talet som oförtjänt glömts bort.

Bandet gjorde alltså en platta till som idag är i det närmaste samlarobjekt innan man la ner musiken. Kevin Patterson jobbar idag som IT-ansvarig på ett universitet och han och Eddie Jordan återförenades i stort sätt bara musikaliskt vid ett tillfälle - vid Jordans bröllop då man framförde "(Feels like) Heaven".
Bandet var inte unikt i sin genre utan kom i en tid då det fanns mängder av band i den engelska synthvågen sedan ett par år tillbaka, men man var dock ett av de band med den snyggaste produktionen och som borde ha blivit mycket mer än man blev.

Som exempel på denna skiva bjuder jag på hiten "Feels like heaven" samt den bortglömda uppföljaren "Ghost of love".



torsdag 6 januari 2011

The Limping Cowboys featuring Ove Jagger - Satisfaction

Det finns hur många olika versioner av Rolling Stones "Satisfaction" som helst, den ena värre än den andra och jag är verkligen inget fan av originalet heller, men plötsligt känns Mick, Kieth och dom andra rätt fräscha.
Här skulle jag verkligen vilja titta in i skivstudion 1986-87 och höra hur diskussionen gick när Umeåbandet The Limping Cowboys fick för sig att göra en egen version av Stones monsterhit. Men här heter sångrösten, inte Mick, men väl Ove Jagger, nån svensk bondversion av MTV-fenomenet på 80-talet, Max Headroom. Ni minns, datafiguren i yuppiestil som fick ge ut skivor med Art Of Noise.
Nån i bandet kom på idén att för att låten ska sticka ut ordentligt så sätter man sig vid nån gammal Amiga och programmerar in sången så att datorn sjunger. Problemet är att bandet i sig spelar så uselt som det går och Ove Jagger själv "sjunger" (ja, eller pratar, vilket man nu vill) helt i otakt med bandet. Men likväl fick nån på Jakaranda Records för sig att detta var bra nog för att släppas på vinyl 1987. Varför inte? Move over, Max Headroom, för här kommer "Ove Jagger - the singing computer"!

Tyvärr har jag inte hittat något klipp av låten och har inte tekniken att lägga upp den själv.

Nya kategorier i Skivguiden!

God fortsättning på det nya året! Jag hoppas att 2011 kommer inbringa många fler skivor till min och er samling och att det blir ett bra musikår! För denna blogg så kommer arbetet att fortsätta med att skriva och tipsa om den bästa musiken utgiven i fysisk form mellan 30-talet och 90-talet.
Men förändringens vindar kommer att blåsa i denna blogg 2011. Nytt för i år kommer att bli en ny hörna i bloggen som kommer att heta "Kultstämplat". Den kommer att skilja sig en del från allt annat på sidan genom att den kan innehålla så väl musik som skivomslag. Kriteriet är att det är så dåligt att det är kult! Det kan vara allt ifrån ett skivomslag som är bland det mest obskyra eller konstiga som förekommit, en singel som är så udda och dålig att den måste upplevas eller nåt liknande. Det viktigaste är att man skrattandes får tanken: "Hur tänkte dom här?!". Detta med underliga skivomslag och kultlåtar har ju blivit allt mer populärt och för min del har jag alltid varit fascinerad över hur skivbolag tänker när de är riktigt pressade att tjäna pengar. Musik ska vara en njutning, men det ska också vara ett nöje och jag saknar verkligen dom låtar som sticker ut i mängden, men som ändå är så konstiga att man måste höra det. Idag vågar inget skivbolag göra nåt som sticker ut i rädslan att man ska förlora pengar på det, vilket gör att allt låter så slätstruket och strömlinjeformat att man till slut tappar intresset för musik.
Dock tänker jag inte sitta och skriva om X antal skivor med konstiga hockeyfrisyrer från 80-talet för mitt intresse och kunnande kring frisyrer och mode på det sättet är lika med noll. Ofta brukar 80-talets artister med underliga frisyrer ändå kunna producera riktigt bra musik! Sen kan det ju förekomma gånger då skivomslaget må vara riktigt konstigt, men musiken på själva skivan ändå kan vara helt OK, men det bjuder jag på. Inläggen på dessa artiklar kommer också att vara något kortare än för vanliga skivtips. Här är ju trots allt bilderna viktigare än texten. ;)
Dessutom har kategorierna "Schlager" och "Humor" ersatts med "Schlager-Visa-Revy", då dessa tre genrer, åtminstone om man här siktar in sig på 60- och 70-talets värld som jag gör, tenderar att gå in i varandra en del. Det känns bättre än att bunta ihop alla under "Schlager". Tyvärr ledde detta till att jag av misstag raderade schlagerartiklarna som jag tidigare skrivit om bland annat Martin Best Concort, Anna-Lena Lövgren och Gunnar Viklund. En del av dom kan jag tyvärr inte få tillbaka men jag kan trösta med att jag siktar på att få in nya schlagerartiklar snart. Anna-Lena Lövgren och Gunnar Wiklund har jag dock sparat på hårddisken och hoppas lägga ut dom på nytt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...